Verkligheten?

Ibland undrar man varför så många lärare inte verkar vilja försöka se världen med andra ögon. De talar så vackert om hur verkligheten är, att där ute, där behöver du kunna allt för att klara dig. Där är matte inte bara matte, där kommer slöjd och svenska hänsynslöst in på samma gång och hävdar att du behöver kunna det också för att överhuvudtaget ha nytta av din mattekunskap.



Jag håller med. I verkligheten är det inte täta skott mellan ämnen, vilket jag tycker är otroligt skönt, tänk hur tråkigt allt hade varit annars.



Vad är det då som gör att det finns så många lärare som hävdar att de inte kan släppa läroboken i sitt ämne för att eleverna då missar så mycket? Går de lärarna till affären och ber kassören vänta i fem minuter innan de kan betala bara för att deras mattesinne inte kan mixas med att bära en kasse (styrkelyft, gympa) och för att gympaltiden precis är slut men de har fem minuters paus innan? Pausen står faktiskt på schemat!

Tror inte det, nej.

Ändå så möter man lärare som är rädda för att samarbeta med övriga ämnen därför att det bara, enligt dem, betyder att de missar så mycket i sitt ämne.

Är det så svårt att se vinsterna? Man undrar...