Jag stöter ofta på musiklärarkollegor som anser att musikämnets status är alltför lågt. Ganska ofta kan man faktiskt kalla det gnäll, anser jag. Inte för att jag inte håller med dem, musikämnets status är för lågt i grundskolan och alltför ofta blir ämnet överkört av både ledning och kollegor som något man kan ha att bolla med, flytta runt och slänga in ifall man har tid över.
Ingen vet ändå riktigt varför man ska ha ämnet i skolan, förutom då eleverna behöver en paus i sitt verkliga lärande och kan behöva lite avslappning i ett ämne som inte är så uttröttande.
Samtidigt har jag mött många musiklärarkollegor som blir otroligt upprörda över att inte heller elever förstår varför musikämnet är så viktigt. Konstigt, eller? Jag tycker inte det, förstår inte våra högskoleutbildade kollegor detta, hur ska våra elever göra så?
Jag tycker att musikämnet är bland de viktigaste ämnena i grundskolan. Ämnet har möjlighet att ge eleverna redskap i samarbete och konfliktlösning, båda förutsättningar för att vi ska skola nya demokratiska medborgare. Ämnet kan ge eleverna kulturell medvetenhet och öppna sinnen för nya kulturer och intryck. De får chans att öva upp sin finmotorik och att tolka mediavärldens ständiga ström av ljud och budskap. Med mycket mera!
Saker som alla är oerhört nödvändiga kunskaper för att klara av andra ämnen i skolan.
Så denna insändare är inte till för att ni som inte förstår musikämnets betydelse i grundskolan ska ändra åsikt och klappa er musiklärare på ryggen. Den är till för alla oss musiklärare. Vi kan inte bara spela några ackord på några instrument och tro att vi är så otroligt viktiga i det stora sammanhanget. Vi kan inte låta våra elever skriva ett arbete om någon klassisk kompositör eller modern musikartist och tro att eleverna förstår varför dessa musiker är betydelsefulla för vår samtid. Vi kan inte bara säga till våra elever att de måste öva mer för att få ihop en låt utan att tala om samarbete.
Vi måste läsa på om vad vårt ämne ska innehålla för att höja statusen och framförallt måste vi genomföra det så att vi verkligen har något att komma med till våra andra kollegor och framförallt eleverna.
Per
