Uppkopplade mot Japan

Nu kör vi en videokonferens med Kyoto Media Festival

15th Annual Convention of Open Channels

Då är vi Berlin och börjar förbereda oss inför vår presentation under lördagen. Rolf

Testar systemet

Testar ifall det går att skicka bilder från mobilen. Per

Backaseminariet fortsätter idag.

En panel med elever och pedagoger spekulerar tillsammans med oss kring kvalité i skolan. Rolf

Vi drar igång en ny termin

För att få lite inspiration startar vi med Backaseminariet. Rolf

Intervju i Berlin om Genant

När vi under våren var i Berlin på studieresa med åk 9 så passade vi på att hälsa på Armin, en eldsjäl i Europa när det gäller att fortbilda lärare inom filmpedagogik.

Besök gärna hans sida http://mediaeducation.net/ för att läsa mer om hans projekt. Det är genom Armin som vi lyckats sända Genant i Öppna kanalen i Berlin.

Det är tufft att vara arbeta med film som pedagogiskt redskap i Tyskland och i stora delar av Europa. Armin avundas ofta den progressiva inställningen till kunskapsinlärning i Sverige och passade därför på att intervjua Rolf och mig för sina framtida projekt och för sin blogg. Ni får kolla in klippet här på sidan men besök också Armins blogg på: www.mediaeducationnet.blogspot.com




Vi kommer att återkomma till Armin senare under sommaren.

Mvh
Per

Skriftliga omdömen för sjuåringar?

Björklund menar att det är upp skolan, lärarna och föräldrarna som ska få bestämma ifall vi i framtiden ska kunna underkänna sjuåringar i framtiden.

Ena sekunden säger vår utbildningsminister att det inte ska stå stå underkänt i något skriftligt omdöme för sjuåringar, nästa sekund säger han att det blir så ifall föräldrar vill. Han säger också att lärarna inte kommer vilja göra så.

Hmm... Men vad säger ett betyg egentligen? Inte mycket i sig. Tanken är att tydligheten ska ökas, men om ditt barn får reda på att hon får ett IG i svenska, men inte mer information, vad vet du då om hur du ska kunna hjälpa ditt barn till ett G? Omdömet är viktigt, inte bokstaven. Tydlighet är viktig, men är bokstäver eller siffror den enda vägen till tydlighet?

Det är det inte.

Hos oss kör vi betygsdiskussioner utefter målen. Vi visar vilka saker du uppnått och vilka du behöver kämpa mer med. Då nyanserar man, lägger fokus på utvecklingen och uppnår något positivt med samtalet. Detta skulle kunna göras skriftligen, absolut, men då måste kommunerna och staten sluta prata om att lärarnas arbetsbelastning ska minska och göra slag i sak. Å andra sidan så alla elever och föräldrar som vill anteckna när samtalet pågår får ju göra så! Är det inte det vår skolminister vill ha, mer individansvar? Då borde han ju inte införa beslut som är centralt styrda.

Jag får inte ihop det riktigt.

Hur var det då med att lärarna? Enligt Björklund kommer de inte vilja underkänna en sjuåring? Det sämmer nog tack och lov, vi har en jäkla massa duktiga och vettiga lärare i det här landet men även de har fullt upp och tjatar då föräldrar och chefer om att de ska ge tydliga omdömen, då är det ofta en genväg att bara ge en bokstav eller siffra. Inte pedagogiskt bra, men enkelt.

Är vi nöjda med att ha det enkelt?

Föräldrar som själva är mitt uppe i jobb och vardag tror ofta att tydlighet är ett betyg, "det är ju så enkelt att förstå", men nej! Som jag sa tidigare så är det inte det. När de sedan begär från cheferna att deras barn ska få ett betygsomdöme så kommer många chefer gå med på detta, föräldrarinflytande kommer kanske vissa kalla det, för att slippa konflikter, kunna påvisa bra resultat (enligt deras eget lokalt utvecklade betygssystem, för det är tillåtet enligt utbildningsministern) för att locka fler föräldrar och deras elever till skolan. Inte pedagogiskt bra, men enkelt.

Är vi nöjda med att ha det enkelt?

Detta är ett ämne som jag lär får komma tillbaks till, säkerligen nyansera gällande vissa delar, men oavsett så behöver en sjuåring inte underkännas för att utvecklas.

Per

Nytt test

Nu ska det banne mig bli blogga av! Kopplar även jag upp telefonen emot vår blogg för att få snabbuppkoppling till vår blogg.'
 
Då kan man undra varför detta inlägg är så kort... Jo, för att det är det gamla hederliga testet så att allt funkar!
 
Mvh
 
Per
 

---

Get news, entertainment and everything you care about at Live.com. Check it out!

Nordisk konferens

Nordiska vägar mot en skapande skola. Nu ska jag mötta och se hur våra nordiska grannar kopplar kreativitet-skola. Hur långt fram i detta arbete ligger vi på Humfryskolan? Är vi fortfarande en av de få skolorna som inte bara talar om att vara en skapande skola utan vi är en skapande skola. Kanske någon ny nordisk samarbetspartner kan hittas under denna dag! Rolf

Band två

Stämningen stiger.

Skolans band

Nu är vi på Urix med två av skolans band. Rolf och Per

Är plötsligt alla lärare?

Hur många gånger har vi inte suttit där, med en förälder som ifrågasätter ens pedagogik eller förmåga att ta fram det goda hos just deras barn. Ofta har de en bekant som är lärare eller hänvisar till sina egna högre studier i mer eller mindre relevanta ämnen. Menar då dessa ofta välmenande föräldrar att de eller deras bekanta har större möjlighet att rätt bedöma eleven?

Man kan inte låta bli att fundera över: Vad är det som gör att alla människor vid ett visst tillfälle blir en bättre lärare än den lärare som dagligen möter eleven? Är det för att de flesta har en lång erfarenhet av skolan i form av att ha varit elev? Innebär då det att en människa som legat väldigt länge på sjukhus lätt skulle vara en bättre läkare än den läkare som tar hand hand om honom? Enligt denna teori - JA.

Självklart tror jag inte att det är så, som förälder agerar jag utifrån mina känslor och kanske känner jag ett personligt ansvar för mitt barns misslyckande. Vilket kanske gör att jag på alla tänkbara sätt vill rädda mitt barn, även om detta räddningsförsök kanske istället invagar mitt barn i en falsk trygghet där mamma eller pappa räddar henne. En ytte orsak är också lättare att handskas med. Den kan man enas gentemot. Om en lärare skulle börja backa här pga den press jag utsätter honom för, så innebär det att mitt barn kanske inte kommer att få de kunskaper eller färdigheter hon borde ha när hon lämnar skolan eller flyttar till en annan skola. Står läraren däremot på sig gentemot mina argument.!!! Då är risken stor att det blir en konfliktfylld period där allt läraren gör kommer att kollas och dubbel kollas av mig. Jag kommer kanske att berätta för min dotter om alla fel som denna lärare gör osv osv. Kanske tar jag kontakt med min gode vän som är lärare för att få allt det jag tror bekräftat. (Hur många av oss som jobbar som lärare har inte fått frågor som ifrågasätter våra bekantas barns lärare och inte står vi väl då och idiotförklarar våra bekantas barn???) Tror inte min dotter i det långa loppet tycker att jag hjälper henne. Trots att jag gör det i all välmening.

Läraren däremot agerar oftast utifrån ett objektivt perspektiv och utgår oftast bara från det som kan mätas eller uppvisas under en lektion. Precis som en läkare måste undersöka patienten först innan man börjar operera, måste en lärare undersöka eleven för att se dess fördelar och brister för att kunna göra en rättvis bedömning av elevens kunskaper och färdigheter. Och vilket är viktigast, han gör detta för att hjälpa eleven framåt. Precis som läkaren vill patientens bästa, vill läraren elevens bästa.

Om lärare hade haft en lärarlegitimation. Hade det varit tydligare då att läraren besitter en kunskap som man inte får genom att bara ha gått i skolan? Kanske hade jag aldrig börjat ifrågasätta den diagnos som läraren ställde på min dotter?

Rolf

Besök på BUFF

Nu är Per och jag på BUFF för att bli inspirerade och göra reklam för Genant. Rolf

Pedagogik - ett steg tillbaka

Då har vi fått följa mitt nya favoritprogram under två veckor. Johannesskolan klass 9 A. Vi har sett dessa lärare hänvisa till tidigare lärare om hur dåliga dessa varit. Vad är det för nytt med detta? Alla vi som varit med under olika elevkonferenser vet att det nästan alltid finns lärare som jobbar utifrån följande utan att säga det högt: "Jag jobbar utifrån där de är och det är en positiv utveckling" Det som vi däremot alltid hör är minst en lärare som säger: "De har stora brister i sina kunskaper, vad har den tidigare läraren gjort egentligen?" eller "Detta är en oerhört svag klass".

Det är inget nytt att man garderar upp sig så att man har något att skylla på om man som pedagog misslyckas. Vilket även gäller inom andra verksamheter där man som slalomåkare kan skylla på dåligt underlag istället för att se det som att man själv kanske missat något i sina förberedelser. När vi däremot hör dessa ord uttalade av s.k. superpedagoger blir vi väl lätt tveksamma till hur Kungliga vetenskapsakademien gör sina bedömningar. Definitivt inte utifrån ett pedagogiskt perspektiv. Är man superpedagog ska man väl kunna hantera alla situationer utan att behöva skylla på andra. Vilket man kanske inte riktigt fixar. Trots att det inte är en värstingklass.

Vi får även se hur man löser stök i klassen. man kastar ut eleven. Vilket pedagogiskt genidrag!!!! Jag tror halva Sveriges lärarkår stod upp och jublade åt detta genidrag. Vem kan komma på något sådant om inte en superpedagog!!!!

Även om jag är lite tveksam till detta eftersom vi som lärare måste se till att eleven sitter på ett säkert ställe och har en uppgift att göra. Vi har fortfarande ansvar för eleven. Tror att det kan vara bättre att behålla eleven inne i klassrummet och kanske kolla med eleverna så att det vi gör är intressant även för dem och inte bara för mig som lärare.

Vi får även ta del av en åldrande professors visdomsord av vikten att som lärare prata med varandra och att samarbeta. Tror att det på de flesta skolor pratas mellan kollegor. Samarbete blir det kanske inte lika ofta men det blir det inte heller mellan superpedagogerna som helt kör sitt eget race. Den enda kontakt det finns där är den gemensamma förfäran över elevernas dåliga kunskaper. Ska detta belysa samarbete? Jag trodde att man skulle göra tema arbeten eller projekt ihop för att koppla ihop ämnena precis som i den riktiga världen. Men med superpedagogerna och SVT har vi istället flyttat oss tillbaka till 30 - 40-talet och nästa steg är prydligt vattenkammade pojkar och söta flickor i flätor. Kreativitet vad är det för skit? Vem vill ha det?

Claes Fürstenberg skriver en härlig krönika i Sydsvenskans c-del idag, 23/2. Den bör läsas!!!

Frågan som uppstår under detta program är väl närmast om skolan ska försöka att utvecklas och följa med hur samhället ser ut eller om vi ska ta ett steg tillbaka. Inget av det som visas belyser den kunskap som eleverna besitter inom t.ex. datoranvändande, textredigering, sökande på internet, användande av olika program för att tillgodogöra sig kunskap i andra former än genom regelrätta prov. Där läraren alltid har de rätta svaren. Vilken arbetsgivare vill ha en person som liknar en annan anställd utan att tillföra någort nytt? Finns säkert inom vissa industrier men det för knappast Sverige framåt. Tanken måste väl ändå vara att våra elever ska utvecklas både till goda samhällsmedborgare men även att de ska föra utvecklingen framåt. För detta krävs en möjlighet att tillåta kreativt tänkande och inte bara hamna i former som bevarar gamla invanda föreställningar om vad skolan är.

Självklart är ämneskunskaper viktiga men om du inte kan koppla det till den verklighet som dagens elever lever i idag. Då tror jag de flesta gör som tjejen i Klass 9A, läser in det för att sen glömma det. Men jag som lärare har fått ett prov att rätta och då har hon ett visst antal rätt som gör att jag kan slå mig för bröstet och säga att: "kolla hur många rätt mina elever har på mina prov". Sen glider jag sakta ner på stolen med ett stort leende på läpparna gentemot mina kollegor.

Betyg är inte objektiva utan i allra högsta grad subjektiva. Det finns betygskriterier du ska rätta dig efter men dessa är tolkningsbara. Vilket gör att det som är viktigt hos en lärare är oviktigt hos en annan lärare. Självklart skulle man kunna ta fram en kanon i alla ämnen. Men vem ska bestämma eller välja ut vad som är viktigt?

Precis som min kollega Per säger skulle nog det enda riktiga vara att bara ha godkänd och inte godkänd. Programmet som jag nu följer styrker bara detta. Vi har en lärare som hänvisar till sitt eget uppförande och blev avstängd!!!!! Detta måste väl sända signaler om att du behöver inte fixa det nu utan du kan komma till insikt senare i livet. Men i nästa andetag gäller inte detta för dessa elever utan de ska nå en VG eller MVG nivå. Snacka om dubbla budskap!!!

Jag får säkert anledning att återkomma med fler funderingar kring upplägget av det pedagogiska och andra iaktagelser kring detta steg tillbaka i den pedagogiska utvecklingen.

Rolf

Svenska skolan går under?

Nu ska det införas nya betygssteg. A-F och det senaste jag läste om Björklund i Aftonbladet så sa han att mål endast ska finnas skrivna på A, C och E. De andra stegen ska vara motivationssteg eller hur han nu uttryckte sig.



Det är ju fantastiskt! Då kan alla lärare som jämt och ständigt irriterar sig på att de inte får betygssätta frånvaro nu börja med det. Kalle och Ada kan lika mycket men Kalle är flitigare, Ada skolkar en del. Då kan ju Kalle få ett betygssteg högre som belöning!

Jag tycker naturligtvis detta är fel och undrar vad det är som gör att lärare och så många människor utanför skolvärlden har svårt för att vissa människor klarar av vissa saker lättare än andra. Är det ett problem att Ada skolkar en del och ändå klarar av skolan? Jag tycker det är suveränt att hon klarar av skolan trots skolkande, hade hon inte gjort så hade det varit ett problem.

Naturligtvis finns det andra aspekter på saken, en är t ex att om Ada hade varit all tid i skolan som hon ska vara så hade hon antagligen nått ett högre betyg, men ett mellanbetyg, som inte har med kunskap att göra, har det något i den svenska skolan att göra?

Jag tror inte att arbetsmarknaden bryr sig om ifall Ada fått sina kunskaper med eller utan skolk, varför ska vi i skolan isåfall göra det?

Till sist, skolk ska och kan åtgärdas på helt andra sätt än betyg och om vi nu ska ha betyg så hade det väl varit bättre att bara ha Uppnått mål eller Ej uppnåt mål?

Svd´s artikel vara lite längre, men samma ämne: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_844675.svd#tw_link_widget
Bild från www.regeringen.se

Per

Superpedagogens problematik

Det senaste vi hört om de beryktade superpedagogerna som ska lyfta en klass som till stor del består av elever, som tro det eller inte, är godkända i de flesta ämnen. Jag måste tolka det som att jag själv är en superpedagog, eftersom vi har 21 elever i vår årskurs nio, vilka har godkänt betyg i alla ämnen och 3 stycken som inte är godkända varav en elev har grov dyslexi och troligtvis kommer att bli godkänd för gymnasiet i den muntliga delen. Vilket superresultat! 22 elever av 24 , går vidare direkt till det nationella programmet.

Den berörda skolan har bl.a. för att tillgodose dessa superpedagogers önskningar köpt in en smartboard, för det räcker inte med vanliga kartböcker som de vanliga lärarna får hålla tillgodo med. Listan på extra insatser kan göras löjligt lång. Självklart är det så att dessa pedagoger är mycket kompetenta och oerhört pedagogiskt erfarna. Men frågan som öppnar sig är om den utveckling som beskrivs i TV ändå inte hade uppstått med dessa extra resurser och de ordinarie lärarna.

Lite pinsamt blir det väl också att de ordinarie lärarna har gjort en bedömning på flera elever att de kommer att höja sina betyg om de fortsätter den positiva utveckling som de haft under vårterminen -07. Samtidigt kommer dessa superpedagoger in och mer eller mindre idiotförklarar dessa pedagoger som lagt grunden. Tala om att bita sig själv.

Självklart är det så att om jag fått betalt av TV för att göra ett program som antingen lyfter mig själv eller att jag kastar en del skit på andra, så gör jag det. Det ingår som en del av avtalet. Om dettta ha någon förankring i verkligheten har ingen betydelse. Om den kunskap jag bedömmer är utbildning eller bildning har inte heller någon betydelse. Är denna kunskap relevant eller bara en kunskap relevant för att tävla i ett program som leds av Magnus Härenstam eller Adam Alsing är helt ointressant. Vilken kunskap är det som mäts? Hur har superpedagogernas resultat granskats av någon utomstående? Eller köper man det rätt av bara för dessa klassas som superpedagoger? Eller är det svaga föräldrar som inte vågar ifrågasätta dessa pedagogers bedömning pga att de blir så överväldiga av det positiva resultatet. Utan att kolla om det finns någon substans i innehållet.

Personligen tycker jag det är lite pinsamt för Malmö Stad och rektorn på den berörda skolan. Att utmåla skolan som en missär och eleverna som bottenskiktet av det sämsta som finns. Vilken riktig pedagog utmålar sina elever på detta vis? Är det inte så att vi pedagoger ska lyfta fram de positiva sidorna? Eller får vi mer pengar om vi kan framställa skolan som en missär? Vi startar en friskola útifrån ett koncept där vi tror på elevens egen möjlighet att påverka. Vilket LPO94 främjar. Ska vi skita i och följa LPO94 och framställa en fabricerad verklighet så att vi får mer pengar till utrustning och hjälpmedel? Eller gäller detta bara när TV är inblandat?

Vi är idag en en skola med bra möjligheter för att använda modern teknik, som smartboard, spela in lektioner, lågga ut läxor på webben, redovisa elevers arbeten på bloggen och en del andra möjigheter som film och musik. Trots dessa möjligheter når vi inte målet att alla ska nå målet enligt betygskriterierna. Det som inte visas i dessa undersökningar, som endast bygger på betygsstatestik, är de stackars elever som aldrig varit i närheten av att uppnå målen men som socilalt hittat en plats att få vara och känna en tillhörighet och inte ett utanförskap. Är inte dessa elever något värda? Enligt TV:s mall duger de inte men som tur är finns vi och hos oss duger alla elever. Vålkomna till en skola som bryr sig. Humfryskolan!!!
Rolf

Skolan - som TV underhållning

Från jul och fram till nu har vi verkligen fått något att prata om genom att följa med i vad som skrivs i olika tidningar. Vi har lärare som använder sig av det gamla betygsssystemet för att bedöma sina elever. En rektor som tror att betyg är lösningen för att få lugn under lektionerna. Tolkar vi detta sista innebär det att alla farmors berättelser om busiga pojkar i skolan bara är skrönor.
Det senaste som vi läser om är inhyrda mästarpedagoger som ska lyfta en klass till oanade höjder och allt ska förmedlas till oss via TV. Materialet(eleverna) de ska lyfta kommer från en skola som klassas som en av de sämsta och eleverna är bottenskiktet på denna skola. Det låter som en otroligt spännande utmaning. Tänk att någon ska försöka lyfta alla dessa elever som inte når målen pga skoltrötthet, bristande förkunskaper, skolk osv listan på orsaker till varför alla dessa inte når målen kan göras lång. Vilken insatts och vilket mod dessa mästarpedagoger visar upp genom att ta sig an alla dessa elever.
Men alltihop blev lite som Norrbottens Järn sjunger:"Allt går att sälja med mördande reklam, kom och köp, kom och köp konserverad gröt". För det visar sig, enligt Sydsvenskan, att av 20 elever har 18 godkänt i kärnämnena. De som inte vill vara med kan gå i parallellklassen under tiden programmet spelas in. Inte en endaste problemelev här inte. Platsar dom inte i TV eller inser man att det tar betydligt längre tid än 6 månader för att vända dessa elevers kurva uppåt. Dessa elever som verkligen är i ett stort behov av en positiv upplevelse och en känsla av att dom duger, är inte med, dom duger inte!
Tur att vi inte alla är mästarpedagoger, för vem skulle då ta hand om alla dessa elever som inte platsar i TV.
Som farmor sa:"Skomakare, bli vid din läst".
Rolf

Dagstidning

Imorgon ska Rolf och jag träffa en journalist för intervju kring vår uppstart utav Humfryskolan. De trodde liksom många tror att vi är en avknoppning utav en kommunal skola men så är alltså inte fallet.

Hasse, Rolf och jag startar en helt ny verksamhet i Malmö men tar naturligtvis den erfarenhet vi har, bla ifrån vår nuvarande arbetsplats hos kommunen, med oss till Humfryskolan. Vi kommer arbeta med film, musik och media ämnesövergripande med alla årskurser, precis som i vår nuvarande verksamhet fast lite friare. Så kan man nog säga det!

Ni får väl läsa lite mer i tidningen när artikeln kommer ut. Vi återkommer med när och var.

Vi tänker använda vår hemsida som en central punkt i informationen till våra kommande elever och föräldrar, men tills vidare ligger en enkel sida med kontaktuppgifter uppe och framförallt en anmälningsblankett för att börja på skolan. Är ni intresserade, kolla in www.humfryskolan.se

Mvh

Per

Kultur i skolan

Efter att lyssnat på Matte Bergström, professor och hjärnforskare, som pratar om att kreativitet behöver kaos och lek för att stimuleras blir man glad med tanke på hur vi arbetar och hur tänker arbeta i frantiden. Under dagarna här har det skapats kontakter men även funderingar kring hur gör vi en bedömning på det arbete som en ev kulturarbetare går in och gör i en klass? Stannar all undervisning/bedömning för att återupptas när kulurarbetaren lämnar klassen? Jag får säkert anledning att återkomma med fler funderingar kring mina intryck. Rolf

Då åker jag

Nu är jag på väg till Karlstad för att delta i den nationella konferensen kring kultur och estetik som kunskapsväg. Vilka nya idéer får jag med mig hem? Rolf

Ett steg till emot ständigt bloggande

Nu verkar allt bloggande med våra mobiler fungerar finfint!

Lär oss blogga

Följ vår resa mot den nya skolan.

Inför karlstad.

Rolf förbereder skivor inför konferens i karlstad där en massa skolor som arbetar med media kommer samman och presenteras erfarenheter. Även värmland kommer alltså få stifta bekantskap med genant!