Då har vi fått följa mitt nya favoritprogram under två veckor. Johannesskolan klass 9 A. Vi har sett dessa lärare hänvisa till tidigare lärare om hur dåliga dessa varit. Vad är det för nytt med detta? Alla vi som varit med under olika elevkonferenser vet att det nästan alltid finns lärare som jobbar utifrån följande utan att säga det högt: "Jag jobbar utifrån där de är och det är en positiv utveckling" Det som vi däremot alltid hör är minst en lärare som säger: "De har stora brister i sina kunskaper, vad har den tidigare läraren gjort egentligen?" eller "Detta är en oerhört svag klass".
Det är inget nytt att man garderar upp sig så att man har något att skylla på om man som pedagog misslyckas. Vilket även gäller inom andra verksamheter där man som slalomåkare kan skylla på dåligt underlag istället för att se det som att man själv kanske missat något i sina förberedelser. När vi däremot hör dessa ord uttalade av s.k. superpedagoger blir vi väl lätt tveksamma till hur Kungliga vetenskapsakademien gör sina bedömningar. Definitivt inte utifrån ett pedagogiskt perspektiv. Är man superpedagog ska man väl kunna hantera alla situationer utan att behöva skylla på andra. Vilket man kanske inte riktigt fixar. Trots att det inte är en värstingklass.
Vi får även se hur man löser stök i klassen. man kastar ut eleven. Vilket pedagogiskt genidrag!!!! Jag tror halva Sveriges lärarkår stod upp och jublade åt detta genidrag. Vem kan komma på något sådant om inte en superpedagog!!!!
Även om jag är lite tveksam till detta eftersom vi som lärare måste se till att eleven sitter på ett säkert ställe och har en uppgift att göra. Vi har fortfarande ansvar för eleven. Tror att det kan vara bättre att behålla eleven inne i klassrummet och kanske kolla med eleverna så att det vi gör är intressant även för dem och inte bara för mig som lärare.
Vi får även ta del av en åldrande professors visdomsord av vikten att som lärare prata med varandra och att samarbeta. Tror att det på de flesta skolor pratas mellan kollegor. Samarbete blir det kanske inte lika ofta men det blir det inte heller mellan superpedagogerna som helt kör sitt eget race. Den enda kontakt det finns där är den gemensamma förfäran över elevernas dåliga kunskaper. Ska detta belysa samarbete? Jag trodde att man skulle göra tema arbeten eller projekt ihop för att koppla ihop ämnena precis som i den riktiga världen. Men med superpedagogerna och SVT har vi istället flyttat oss tillbaka till 30 - 40-talet och nästa steg är prydligt vattenkammade pojkar och söta flickor i flätor. Kreativitet vad är det för skit? Vem vill ha det?
Claes Fürstenberg skriver en härlig krönika i Sydsvenskans c-del idag, 23/2. Den bör läsas!!!
Frågan som uppstår under detta program är väl närmast om skolan ska försöka att utvecklas och följa med hur samhället ser ut eller om vi ska ta ett steg tillbaka. Inget av det som visas belyser den kunskap som eleverna besitter inom t.ex. datoranvändande, textredigering, sökande på internet, användande av olika program för att tillgodogöra sig kunskap i andra former än genom regelrätta prov. Där läraren alltid har de rätta svaren. Vilken arbetsgivare vill ha en person som liknar en annan anställd utan att tillföra någort nytt? Finns säkert inom vissa industrier men det för knappast Sverige framåt. Tanken måste väl ändå vara att våra elever ska utvecklas både till goda samhällsmedborgare men även att de ska föra utvecklingen framåt. För detta krävs en möjlighet att tillåta kreativt tänkande och inte bara hamna i former som bevarar gamla invanda föreställningar om vad skolan är.
Självklart är ämneskunskaper viktiga men om du inte kan koppla det till den verklighet som dagens elever lever i idag. Då tror jag de flesta gör som tjejen i Klass 9A, läser in det för att sen glömma det. Men jag som lärare har fått ett prov att rätta och då har hon ett visst antal rätt som gör att jag kan slå mig för bröstet och säga att: "kolla hur många rätt mina elever har på mina prov". Sen glider jag sakta ner på stolen med ett stort leende på läpparna gentemot mina kollegor.
Betyg är inte objektiva utan i allra högsta grad subjektiva. Det finns betygskriterier du ska rätta dig efter men dessa är tolkningsbara. Vilket gör att det som är viktigt hos en lärare är oviktigt hos en annan lärare. Självklart skulle man kunna ta fram en kanon i alla ämnen. Men vem ska bestämma eller välja ut vad som är viktigt?
Precis som min kollega Per säger skulle nog det enda riktiga vara att bara ha godkänd och inte godkänd. Programmet som jag nu följer styrker bara detta. Vi har en lärare som hänvisar till sitt eget uppförande och blev avstängd!!!!! Detta måste väl sända signaler om att du behöver inte fixa det nu utan du kan komma till insikt senare i livet. Men i nästa andetag gäller inte detta för dessa elever utan de ska nå en VG eller MVG nivå. Snacka om dubbla budskap!!!
Jag får säkert anledning att återkomma med fler funderingar kring upplägget av det pedagogiska och andra iaktagelser kring detta steg tillbaka i den pedagogiska utvecklingen.
Rolf
lördag 23 februari 2008
torsdag 7 februari 2008
Svenska skolan går under?
Nu ska det införas nya betygssteg. A-F och det senaste jag läste om Björklund i Aftonbladet så sa han att mål endast ska finnas skrivna på A, C och E. De andra stegen ska vara motivationssteg eller hur han nu uttryckte sig.
Det är ju fantastiskt! Då kan alla lärare som jämt och ständigt irriterar sig på att de inte får betygssätta frånvaro nu börja med det. Kalle och Ada kan lika mycket men Kalle är flitigare, Ada skolkar en del. Då kan ju Kalle få ett betygssteg högre som belöning!
Jag tycker naturligtvis detta är fel och undrar vad det är som gör att lärare och så många människor utanför skolvärlden har svårt för att vissa människor klarar av vissa saker lättare än andra. Är det ett problem att Ada skolkar en del och ändå klarar av skolan? Jag tycker det är suveränt att hon klarar av skolan trots skolkande, hade hon inte gjort så hade det varit ett problem.
Naturligtvis finns det andra aspekter på saken, en är t ex att om Ada hade varit all tid i skolan som hon ska vara så hade hon antagligen nått ett högre betyg, men ett mellanbetyg, som inte har med kunskap att göra, har det något i den svenska skolan att göra?
Jag tror inte att arbetsmarknaden bryr sig om ifall Ada fått sina kunskaper med eller utan skolk, varför ska vi i skolan isåfall göra det?
Till sist, skolk ska och kan åtgärdas på helt andra sätt än betyg och om vi nu ska ha betyg så hade det väl varit bättre att bara ha Uppnått mål eller Ej uppnåt mål?
Svd´s artikel vara lite längre, men samma ämne: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_844675.svd#tw_link_widget
Bild från www.regeringen.se
Per
Det är ju fantastiskt! Då kan alla lärare som jämt och ständigt irriterar sig på att de inte får betygssätta frånvaro nu börja med det. Kalle och Ada kan lika mycket men Kalle är flitigare, Ada skolkar en del. Då kan ju Kalle få ett betygssteg högre som belöning!
Jag tycker naturligtvis detta är fel och undrar vad det är som gör att lärare och så många människor utanför skolvärlden har svårt för att vissa människor klarar av vissa saker lättare än andra. Är det ett problem att Ada skolkar en del och ändå klarar av skolan? Jag tycker det är suveränt att hon klarar av skolan trots skolkande, hade hon inte gjort så hade det varit ett problem.
Naturligtvis finns det andra aspekter på saken, en är t ex att om Ada hade varit all tid i skolan som hon ska vara så hade hon antagligen nått ett högre betyg, men ett mellanbetyg, som inte har med kunskap att göra, har det något i den svenska skolan att göra?
Jag tror inte att arbetsmarknaden bryr sig om ifall Ada fått sina kunskaper med eller utan skolk, varför ska vi i skolan isåfall göra det?
Till sist, skolk ska och kan åtgärdas på helt andra sätt än betyg och om vi nu ska ha betyg så hade det väl varit bättre att bara ha Uppnått mål eller Ej uppnåt mål?
Svd´s artikel vara lite längre, men samma ämne: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_844675.svd#tw_link_widget
Bild från www.regeringen.se
Per
fredag 1 februari 2008
Superpedagogens problematik
Det senaste vi hört om de beryktade superpedagogerna som ska lyfta en klass som till stor del består av elever, som tro det eller inte, är godkända i de flesta ämnen. Jag måste tolka det som att jag själv är en superpedagog, eftersom vi har 21 elever i vår årskurs nio, vilka har godkänt betyg i alla ämnen och 3 stycken som inte är godkända varav en elev har grov dyslexi och troligtvis kommer att bli godkänd för gymnasiet i den muntliga delen. Vilket superresultat! 22 elever av 24 , går vidare direkt till det nationella programmet.
Den berörda skolan har bl.a. för att tillgodose dessa superpedagogers önskningar köpt in en smartboard, för det räcker inte med vanliga kartböcker som de vanliga lärarna får hålla tillgodo med. Listan på extra insatser kan göras löjligt lång. Självklart är det så att dessa pedagoger är mycket kompetenta och oerhört pedagogiskt erfarna. Men frågan som öppnar sig är om den utveckling som beskrivs i TV ändå inte hade uppstått med dessa extra resurser och de ordinarie lärarna.
Lite pinsamt blir det väl också att de ordinarie lärarna har gjort en bedömning på flera elever att de kommer att höja sina betyg om de fortsätter den positiva utveckling som de haft under vårterminen -07. Samtidigt kommer dessa superpedagoger in och mer eller mindre idiotförklarar dessa pedagoger som lagt grunden. Tala om att bita sig själv.
Självklart är det så att om jag fått betalt av TV för att göra ett program som antingen lyfter mig själv eller att jag kastar en del skit på andra, så gör jag det. Det ingår som en del av avtalet. Om dettta ha någon förankring i verkligheten har ingen betydelse. Om den kunskap jag bedömmer är utbildning eller bildning har inte heller någon betydelse. Är denna kunskap relevant eller bara en kunskap relevant för att tävla i ett program som leds av Magnus Härenstam eller Adam Alsing är helt ointressant. Vilken kunskap är det som mäts? Hur har superpedagogernas resultat granskats av någon utomstående? Eller köper man det rätt av bara för dessa klassas som superpedagoger? Eller är det svaga föräldrar som inte vågar ifrågasätta dessa pedagogers bedömning pga att de blir så överväldiga av det positiva resultatet. Utan att kolla om det finns någon substans i innehållet.
Personligen tycker jag det är lite pinsamt för Malmö Stad och rektorn på den berörda skolan. Att utmåla skolan som en missär och eleverna som bottenskiktet av det sämsta som finns. Vilken riktig pedagog utmålar sina elever på detta vis? Är det inte så att vi pedagoger ska lyfta fram de positiva sidorna? Eller får vi mer pengar om vi kan framställa skolan som en missär? Vi startar en friskola útifrån ett koncept där vi tror på elevens egen möjlighet att påverka. Vilket LPO94 främjar. Ska vi skita i och följa LPO94 och framställa en fabricerad verklighet så att vi får mer pengar till utrustning och hjälpmedel? Eller gäller detta bara när TV är inblandat?
Vi är idag en en skola med bra möjligheter för att använda modern teknik, som smartboard, spela in lektioner, lågga ut läxor på webben, redovisa elevers arbeten på bloggen och en del andra möjigheter som film och musik. Trots dessa möjligheter når vi inte målet att alla ska nå målet enligt betygskriterierna. Det som inte visas i dessa undersökningar, som endast bygger på betygsstatestik, är de stackars elever som aldrig varit i närheten av att uppnå målen men som socilalt hittat en plats att få vara och känna en tillhörighet och inte ett utanförskap. Är inte dessa elever något värda? Enligt TV:s mall duger de inte men som tur är finns vi och hos oss duger alla elever. Vålkomna till en skola som bryr sig. Humfryskolan!!!
Rolf
Den berörda skolan har bl.a. för att tillgodose dessa superpedagogers önskningar köpt in en smartboard, för det räcker inte med vanliga kartböcker som de vanliga lärarna får hålla tillgodo med. Listan på extra insatser kan göras löjligt lång. Självklart är det så att dessa pedagoger är mycket kompetenta och oerhört pedagogiskt erfarna. Men frågan som öppnar sig är om den utveckling som beskrivs i TV ändå inte hade uppstått med dessa extra resurser och de ordinarie lärarna.
Lite pinsamt blir det väl också att de ordinarie lärarna har gjort en bedömning på flera elever att de kommer att höja sina betyg om de fortsätter den positiva utveckling som de haft under vårterminen -07. Samtidigt kommer dessa superpedagoger in och mer eller mindre idiotförklarar dessa pedagoger som lagt grunden. Tala om att bita sig själv.
Självklart är det så att om jag fått betalt av TV för att göra ett program som antingen lyfter mig själv eller att jag kastar en del skit på andra, så gör jag det. Det ingår som en del av avtalet. Om dettta ha någon förankring i verkligheten har ingen betydelse. Om den kunskap jag bedömmer är utbildning eller bildning har inte heller någon betydelse. Är denna kunskap relevant eller bara en kunskap relevant för att tävla i ett program som leds av Magnus Härenstam eller Adam Alsing är helt ointressant. Vilken kunskap är det som mäts? Hur har superpedagogernas resultat granskats av någon utomstående? Eller köper man det rätt av bara för dessa klassas som superpedagoger? Eller är det svaga föräldrar som inte vågar ifrågasätta dessa pedagogers bedömning pga att de blir så överväldiga av det positiva resultatet. Utan att kolla om det finns någon substans i innehållet.
Personligen tycker jag det är lite pinsamt för Malmö Stad och rektorn på den berörda skolan. Att utmåla skolan som en missär och eleverna som bottenskiktet av det sämsta som finns. Vilken riktig pedagog utmålar sina elever på detta vis? Är det inte så att vi pedagoger ska lyfta fram de positiva sidorna? Eller får vi mer pengar om vi kan framställa skolan som en missär? Vi startar en friskola útifrån ett koncept där vi tror på elevens egen möjlighet att påverka. Vilket LPO94 främjar. Ska vi skita i och följa LPO94 och framställa en fabricerad verklighet så att vi får mer pengar till utrustning och hjälpmedel? Eller gäller detta bara när TV är inblandat?
Vi är idag en en skola med bra möjligheter för att använda modern teknik, som smartboard, spela in lektioner, lågga ut läxor på webben, redovisa elevers arbeten på bloggen och en del andra möjigheter som film och musik. Trots dessa möjligheter når vi inte målet att alla ska nå målet enligt betygskriterierna. Det som inte visas i dessa undersökningar, som endast bygger på betygsstatestik, är de stackars elever som aldrig varit i närheten av att uppnå målen men som socilalt hittat en plats att få vara och känna en tillhörighet och inte ett utanförskap. Är inte dessa elever något värda? Enligt TV:s mall duger de inte men som tur är finns vi och hos oss duger alla elever. Vålkomna till en skola som bryr sig. Humfryskolan!!!
Rolf
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)