Det senaste vi hört om de beryktade superpedagogerna som ska lyfta en klass som till stor del består av elever, som tro det eller inte, är godkända i de flesta ämnen. Jag måste tolka det som att jag själv är en superpedagog, eftersom vi har 21 elever i vår årskurs nio, vilka har godkänt betyg i alla ämnen och 3 stycken som inte är godkända varav en elev har grov dyslexi och troligtvis kommer att bli godkänd för gymnasiet i den muntliga delen. Vilket superresultat! 22 elever av 24 , går vidare direkt till det nationella programmet.
Den berörda skolan har bl.a. för att tillgodose dessa superpedagogers önskningar köpt in en smartboard, för det räcker inte med vanliga kartböcker som de vanliga lärarna får hålla tillgodo med. Listan på extra insatser kan göras löjligt lång. Självklart är det så att dessa pedagoger är mycket kompetenta och oerhört pedagogiskt erfarna. Men frågan som öppnar sig är om den utveckling som beskrivs i TV ändå inte hade uppstått med dessa extra resurser och de ordinarie lärarna.
Lite pinsamt blir det väl också att de ordinarie lärarna har gjort en bedömning på flera elever att de kommer att höja sina betyg om de fortsätter den positiva utveckling som de haft under vårterminen -07. Samtidigt kommer dessa superpedagoger in och mer eller mindre idiotförklarar dessa pedagoger som lagt grunden. Tala om att bita sig själv.
Självklart är det så att om jag fått betalt av TV för att göra ett program som antingen lyfter mig själv eller att jag kastar en del skit på andra, så gör jag det. Det ingår som en del av avtalet. Om dettta ha någon förankring i verkligheten har ingen betydelse. Om den kunskap jag bedömmer är utbildning eller bildning har inte heller någon betydelse. Är denna kunskap relevant eller bara en kunskap relevant för att tävla i ett program som leds av Magnus Härenstam eller Adam Alsing är helt ointressant. Vilken kunskap är det som mäts? Hur har superpedagogernas resultat granskats av någon utomstående? Eller köper man det rätt av bara för dessa klassas som superpedagoger? Eller är det svaga föräldrar som inte vågar ifrågasätta dessa pedagogers bedömning pga att de blir så överväldiga av det positiva resultatet. Utan att kolla om det finns någon substans i innehållet.
Personligen tycker jag det är lite pinsamt för Malmö Stad och rektorn på den berörda skolan. Att utmåla skolan som en missär och eleverna som bottenskiktet av det sämsta som finns. Vilken riktig pedagog utmålar sina elever på detta vis? Är det inte så att vi pedagoger ska lyfta fram de positiva sidorna? Eller får vi mer pengar om vi kan framställa skolan som en missär? Vi startar en friskola útifrån ett koncept där vi tror på elevens egen möjlighet att påverka. Vilket LPO94 främjar. Ska vi skita i och följa LPO94 och framställa en fabricerad verklighet så att vi får mer pengar till utrustning och hjälpmedel? Eller gäller detta bara när TV är inblandat?
Vi är idag en en skola med bra möjligheter för att använda modern teknik, som smartboard, spela in lektioner, lågga ut läxor på webben, redovisa elevers arbeten på bloggen och en del andra möjigheter som film och musik. Trots dessa möjligheter når vi inte målet att alla ska nå målet enligt betygskriterierna. Det som inte visas i dessa undersökningar, som endast bygger på betygsstatestik, är de stackars elever som aldrig varit i närheten av att uppnå målen men som socilalt hittat en plats att få vara och känna en tillhörighet och inte ett utanförskap. Är inte dessa elever något värda? Enligt TV:s mall duger de inte men som tur är finns vi och hos oss duger alla elever. Vålkomna till en skola som bryr sig. Humfryskolan!!!
Rolf
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar