Jag fick äran att börja och körde den vanliga snabbpresentationen av vad Humfryskolan är för en typ av skola. Visade hemsidan, bloggen, berättade om våra läxmejl till våra föräldrar och att vi använde youtube väldigt mycket.
Det sista är väldigt ovanligt pga att de har en massa internetpolicys som står mycket av det kreativa arbetet. Både australiensarna och amerikanarna är mycket avundsjuka på vårt fria internetanvändande.
Iallafall, jag avslutade med ett klipp från Genant, våra elevers tv-program, som driver med Hitler och hans syn på homosexuella. Mycket skratt samtidigt som många tappade andan. "Får man göra ett sådant inslag i den svenska skolan?" Var en av många frågor jag fick.
En del konstaterade bara att det här var kul men de hade ingen nytta av det. Fanns ingen möjlighet att de någonsin skulle få göra något liknande i sin skola.
Imponerade, underhållna men avskräckta och det är just det sistnämnda som jag funderar på. Vad är det som gör att kommande lärare redan känner sig bundna utav oskrivna regler och inte ser möjligheter till utveckling.
Detta har jag mött även hos våra svenska lärarstudenter. Studenter som säger att saker inte går att genomföra. Tänk om vi på Humfryskolan hade tänkt så, eller än värre, tänk om vi hade tänkt så på Satelliten? Då hade inte Humfryskolan funnits, det kan vi vara rätt säkra på.
Jag tycker bara det är synd att det inte är de nya lärarna som kommer in på skolarenan och kräver utveckling utan nästan lägger i backen istället, för det behöver verkligen inte den svenska skolan.
Oavsett, med våra elevers film från Genant, känns skönt att ha byggt på myten(?!) om sverige som det frigjorda landet!
Kolla klippet längst ner.
Mvh
Per
Fel...
Efter en halvtimme kom vi iallafall på att vi var på fel sida järnvägen och vände tillbaks.
Ingen skada skedd, vi var hjärtligt välkomna. Det blev en ordentlig guidning av skolan och vi fick vara med på några lektioner.
Bilden ni ser är ifrån Nathans musiklektion där de gick igenom nyanser inom musiken. Det var inget problem med att Fota men skulle bilderna publiceras så gällde det att inga elevers ansikten fick synas, därav det ganska anonyma fotot.
Ska posta fler senare men detta för nu när jag skriver på mobilen.
Ville mest bara få ner en liten observation. Jag har varit på skolbesök i några olika länder iallafall, Nederländerna, USA, England, Gambia men aldrig mött en skola som påminner så mkt om vår svenska skola som den här i Brisbane.
Deras musik var som min mellanstadiemusik var, fast här var det högstadiet och det var inte för att de inte är duktiga, tvärtom, de är skitduktiga men de har mer avancerad musik som tillval.
De får alltså en bra allmänmusikalisk grund som jag inte mött många fler än vi i Sverige, har.
Dessutom hade de en utgångspunkt från modern musik.
Största skillnaden jag upptäckte idag var hur de hanterar elevprestationer. Helt öppet bedömdes de i klassrummet efter hur de presenterades.
Det var mycket tävlingsinriktat och därför var nog inte mitt ledarskap i den grupp jag fick ta hand om en liten stund, så populärt bland alla. Jag ville nämligen att alla skulle vara delaktiga och gav mig inte förrän jag fick det så.
Lite tankar iallafall. Det kändes iallafall som en bra skola som jag lätt kan tänka mig arbeta på.
Per
