Jag fick äran att börja och körde den vanliga snabbpresentationen av vad Humfryskolan är för en typ av skola. Visade hemsidan, bloggen, berättade om våra läxmejl till våra föräldrar och att vi använde youtube väldigt mycket.
Det sista är väldigt ovanligt pga att de har en massa internetpolicys som står mycket av det kreativa arbetet. Både australiensarna och amerikanarna är mycket avundsjuka på vårt fria internetanvändande.
Iallafall, jag avslutade med ett klipp från Genant, våra elevers tv-program, som driver med Hitler och hans syn på homosexuella. Mycket skratt samtidigt som många tappade andan. "Får man göra ett sådant inslag i den svenska skolan?" Var en av många frågor jag fick.
En del konstaterade bara att det här var kul men de hade ingen nytta av det. Fanns ingen möjlighet att de någonsin skulle få göra något liknande i sin skola.
Imponerade, underhållna men avskräckta och det är just det sistnämnda som jag funderar på. Vad är det som gör att kommande lärare redan känner sig bundna utav oskrivna regler och inte ser möjligheter till utveckling.
Detta har jag mött även hos våra svenska lärarstudenter. Studenter som säger att saker inte går att genomföra. Tänk om vi på Humfryskolan hade tänkt så, eller än värre, tänk om vi hade tänkt så på Satelliten? Då hade inte Humfryskolan funnits, det kan vi vara rätt säkra på.
Jag tycker bara det är synd att det inte är de nya lärarna som kommer in på skolarenan och kräver utveckling utan nästan lägger i backen istället, för det behöver verkligen inte den svenska skolan.
Oavsett, med våra elevers film från Genant, känns skönt att ha byggt på myten(?!) om sverige som det frigjorda landet!
Kolla klippet längst ner.
Mvh
Per
0 kommentarer:
Skicka en kommentar